Vad är Shared reading? En grupp människor samlas, läser ett utdrag ur en bok, en novell eller dikt och stannar upp för att prata om det man läser. Här finns inga prestationskrav eller måsten, en deltagare kan och får enbart sitta tyst och lyssna om den så vill. Målet är att skapa en plats där deltagarna känner sig trygga och avslappnade. Att läsa litteraturen högt i realtid innebär att alla är involverade i en gemensam, levande upplevelse. Gruppmedlemmarna uppmuntras av läsledaren att ge personlig respons och dela med sig av känslor, tankar och minnen som läsningen väcker.
Alla upplever texten på sitt sätt, men litteraturen ger oss ett gemensamt språk som kan bidra till en större förståelse för både oss själva och andra.
Deltagarna behöver inte förbereda sig på något sätt inför att delta i Shared reading. Allt man läser sker under själva sessionen, texten läses högt och deltagarna har den också framför sig så att de kan följa med under läsningens gång. Läsledaren har på förhand förberett var man tar pauser i högläsningen av texten. Under pauserna delar man tankar och diskuterar tillsammans kring det man upplever genom texten och hittar kopplingar till sig själv och sitt liv.
Shared reading ligger i tiden. Man kommer ner i varv och tar sig tid till att tänka och diskutera tillsammans. Här får tankarna ta plats och man låter dem höras. Som läsledare lutar man sig stadigt mot litteraturen, kraften finns i skönlitteraturen.
Allt fick sin början i Liverpool där några litteraturvetare med Jane Davis i spetsen startade organisationen The Reader som utvecklat metoden Shared reading och idag utbildar certifierade läsledare. I Sverige har metoden etablerats bland bibliotekarier som ett nytt verktyg eller sätt att arbeta med olika målgrupper. Det är en metod som kan användas inom alla åldrar.
Hur gick det sen?
Jag ville testa metoden på ungdomar och sökte därför upp bonusklassen vid Ådalens skola i Kronoby. De ville vara med och under läsåret har vi träffats för 10 stycken Shared reading sessioner.
Detta är en grupp ungdomar med nio pojkar som kanske är vana vid att jobba på ett mera okonventionellt sätt. Läraren Markus undervisar gruppen i samtliga ämnen, upplägget innehåller mycket praktiskt arbete och den lilla storleken på gruppen möjliggör mycket utrymme för samtal. Det kändes lätt för mig att stiga in i gruppen, de var vana vid att samtala mycket och det fanns en fin respekt inför varandra. Tidigare på hösten hade deras lärare Markus högläst ur Guillous bok Ondskan och det pågick en återkommande diskussion kring den läsupplevelsen under fortsättningen av hela läsåret. Också när vi diskuterade texter på våra Shared reading-träffar återkom deltagarna ofta till Ondskan och vad den läsupplevelsen väckt hos dem. Ingen i gruppen identifierade sig ändå som läsare, under vår första träff pratade vi om deras läsvanor. Ingen i gruppen uppgav att de skulle läsa en bok frivilligt på sin fritid.
Våra träffar var ungefär en timme långa. På den tiden läste vi en novell och en dikt, eller enbart en novell eller utdrag ur en längre text. Ett viktigt inslag under träffarna är att man håller en kaffepaus tillsammans. Det bidrar också till en mer avslappnad stämning.
Ibland föds ingen diskussion och en läsledares största skräck kan vara tystnaden. Förberedda öppna frågor hjälper, men ibland väcks helt enkelt ingen diskussion. Det kan bero på texten, men samma text kan också fungera olika i olika grupper.
Under en av våra första sessioner utbrast en av deltagarna ”Men alltså jag fattar inte!?” Kommentaren uppfattade jag som läsledare som ett mycket gott tecken. Det fanns tillräckligt med tillit i gruppen för att våga medge att han inte hängde med eller förstod vad som menades eller hände i texten. Sedan kunde vi i gruppen hjälpas åt tillsammans med det knepiga.
Hur är en bra text?
Den största utmaningen för en läsledare i Shared reading kan vara att hitta bra texter att jobba med. Det som gör en text bra när man jobbar med den i Shared reading kanske inte ses som bra i andra avseenden. Från ett läsledarpersepektiv är en text bra när den väcker diskussion, en text som förbryllar eller provocerar väcker mer diskussion än en text där deltagarna enbart håller med.
Jag ville presentera och testa olika typer av texter och genrer med min grupp. Vi läste texter av Stig Dagerman och Kristina Lugn, skräcknoveller, poesi och mycket mer. När jag frågade min grupp om vilken text de tyckte var bäst så svarade de Mikael Niemis novell ”Duell i sal 17” och Kaj Korkea-ahos text “Kurts lag och den svårfångade österbottniska manligheten” Som läsledare håller jag däremot inte med. Det är visserligen texter som gav oss häftiga läsupplevelser och igenkänningar. Men som läsledare upplevde jag att novellen ”Skummisar” skriven av Jonas Karlsson var den bästa texten. Den texten upplevde dock deltagarna i gruppen som sämst. Den texten väckte nämligen mest diskussion och provokation. Deltagarna kände igen pensionärerna som kanske saknar innehåll i sitt liv och börjar spionera på grannarna och sprida osanna rykten om dem. “Precis så är det också i vår by!” Ungdomarna i gruppen kände igen sig i att vara påpassade av äldre bybor som klagar över deras mopedkörning.
Efter tio sessioner med Shared Reading medgav ingen i bonusklassen att de nu blivit läsare. Men jag hoppas att Shared Reading träffarna gav dem en positiv bild av vad skönlitteratur kan vara. Vi delade fina läsupplevelser och samtal tillsammans i gruppen. Det tar vi med oss.
Lena Sågfors
koordinator på SJK Erte