Diskussionen tog avstamp i hur biblioteken kan utföra sin demokratiska uppgift i dagens värld som präglas av desinformation och polarisering och då samhället försätts i kris. Hur kan biblioteken bidra till en politisk kultur som inte bara är informerad utan även respektfull, initierad och inspirerande?
Ahlroth konstaterade att det demokratiska uppdraget är tydligt i den nuvarande bibliotekslagen. Biblioteken ska främja aktivt medborgarskap, demokrati och yttrandefrihet. I uppdraget ingår att främja en samhällelig och kulturell dialog. Då lagen trädde i kraft diskuterades vad uppdraget i praktiken betyder, vad innebär det till exempel i förhållande till tanken att biblioteket ska vara neutralt? Lagen var progressiv och den kom till i rättan tid. Hade en sådan bibliotekslag varit möjlig att stifta i dagens samhällsklimat? Strannegård nämnde att även den svenska bibliotekslagen har liknande formuleringar om det demokratiska uppdraget. Sedan dessa lagar stiftades har den digitala utvecklingen förändrat hela medielandskapet, det har varit en radikal omstöpning där artificiell intelligens kommer som nästa steg.
Stor konkurrens
Biblioteken verkar i ett landskap där konkurrensen om uppmärksamheten är stor.
För det demokratiska uppdraget är det fysiska biblioteket centralt. Biblioteket kan vara en arena för demokratiska samtal och det är här mötet mellan människor sker. Biblioteket som rum står får öppenhet i flera bemärkelser och är därmed i sig en demokratisk manifestation. Det är avgiftsfritt, lätt att besöka och att ta del av aktiviteter. Alla har rätt till biblioteket och kan känna sig delaktiga i ett samhälle som erbjuder dessa tjänster. Biblioteket är också en fristad, en plats som inte ställer krav och en miljö som kan ge både kontemplation och nya impulser. För ett barn som får sitt första bibliotekskort är kortet en symbol för att man är en del av samhället och får förtroende och ansvar till denna tjänst som samhället erbjuder. Det är en konkret fostran i medborgarskap.
På Handelshögskolan i Stockholm talar man om fem c:n som varje studerande ska få med sig i utbildningen: content, context, contacts, community, confidence (innehåll, kontext, kontakter, gemenskap, tillit), men Strannegård påpekade att begreppen kan tillämpas också i förhållande till biblioteken. Vi erbjuder innehåll i form av ett brett utbud av medier och information. Vi kan ge kunskaper som skapar en känsla av sammanhang och ger tillit. I biblioteksrummet träffar man andra och kan vara en del av en gemenskap men på egna villkor. Alla dessa delar behövs för att vi ska växa som människor och demokratiska varelser. Under pandemin kunde biblioteken erbjuda innehåll, medan de övriga delarna var bristfälliga eller saknades.
Ansvarsfulla urval
Ett spår i diskussionen var att biblioteksarbetet liknades vid ett slags redaktörskap, där biblioteken utövar makt genom det som anskaffas och exponeras. Hur förvaltar biblioteken sin urvalsmakt? Visst har det funnits giftskåp för oönskad litteratur, vad som placerats i giftskåpen har varierat under olika tider. Det är en balansgång och det gäller att inte döma, men samtidigt ha ett mått av anständighet. En aspekt av urvalet är förlagens utbud och det finns där en tendens till en snävare utgivning. Att göra ett mångsidigt urval blir svårare då man är beroende av förlagen som av olika, ofta kommersiella, orsaker inte möter de behov som biblioteken har. Det finns en tendens till likriktning även hur litteratur exponeras i medierna. Färre böcker får mera uppmärksamhet och utlåningen följer lätt samma trend. Bibliotekens roll för att lyfta fram det som inte uppmärksammas i andra kanaler är en viktig motvikt. Vi ska hjälpa att hitta det oväntade och överraskande. Tidningsläsaren som en särskild typ av besökare nämndes också. Det var en trogen (ofta manlig) besökare i många bibliotek, som under pandemin gick miste om en viktig del av sin tillvaro. Vad skedde med tidningsläsarna? Har de hittat tillbaka till biblioteket?
För tillit krävs kunskap
Det finns i dag en bristande tillit till trovärdiga källor och till demokratiska institutioner. För att skapa tillit krävs kunskap och förståelse och där är utbildning och bibliotek viktiga förutsättningar. Att stärka läskunnigheten hos både barn och vuxna är en grundbult i bibliotekens verksamhet och samtidigt en central komponent i det demokratiska uppdraget, läskunnighet och aktivt medborgarskap hör ihop. Panelen betonade källkritiken, det är viktigare än någonsin att kunna skilja på olika typer av information och att känna igen desinformation.
Biblioteken har varit en viktig institution i den nordiska välfärdsstaten. Men hur ska biblioteken vara tillräckligt relevanta och ha ett genomslag i dagens uppmärksamhetskultur med stora konkurrerande aktörer som erbjuder läsning, lyssning och underhållning. Panelens tips är att satsa på den mänskliga aspekten. Möten och kontakt är något att bygga på och utveckla ännu mera.
Den sista frågan till panelen blev hur biblioteken kan fullgöra sitt demokratiska uppdrag om tillgången till det öppna rummet begränsas eller ifrågasätts. Biblioteket har lagenliga uppgifter som ska skötas så gott det går även i en krissituation. I en kris kan tillgång till bibliotekets tjänster, digitala eller fysiska, vara en hjälp för människor att orka och klara sig igenom krisen. Biblioteken måste i normalläge visa sin relevans som en viktig samhällsservice. Då finns tilliten till biblioteken där även i en kris.
Text: Margareta Danielsson