Vilken är bakgrunden till att ämnet informationsvetenskap på Åbo Akademi intresserar sig för teman såsom mångkulturalitet och integration, Eeva-Liisa?
- Åbo Akademi har en strategisk forskningsprofil inom minoritetsforskning, och den profilen är också viktig för vårt ämne. Hos oss har man allt sedan den stora flyktingvågen 2015 varit involverad i internationellt samarbete inom det här temat. Idag har vi starka kontakter inom området, både nationella och internationella, och många samarbetspartners inom området. Dit hör bl.a. andra universitet och forskningsinstitut, bibliotek och icke-statliga organisationer och många sådana aktörer som i praktiken jobbar direkt med invandrare.
- För oss började allt 2016 när vi inledde det så kallade Maris-projektet där vi samlade ihop aktörer, instanser och bibliotek som hade behov att veta mer om invandrare, flyktingar och asylsökande. Vi jobbade då bl.a. med Helsingfors stadsbibliotek som utredde hurudana tjänster asylsökande behöver och vilka tjänster som redan erbjöds på bibliotek. Inom Maris-projektet ordnade vi till en början nationella tillställningar, men hade senare även internationella deltagare.
- Många av våra forskningsteman på institutionen går också in i varandra. Hälsoforskningen har länge varit ett starkt forskningsområde hos oss, vilken också kan kopplas till frågor om integrering och minoriteter. Vi har just nu tre doktorander som jobbar med avhandlingar som tangerar mångkultur. Utöver Hilda Ruokolainen finns även Khadijah Kainat som tittar på invandrarkvinnors informationsvanor och Hamed Ahmadinia som studerar hälsoinformation och minoriteter.
Hilda, vilket är temat för din doktorsavhandling?
- Jag forskar om misinformation och bemötande, och fokuserar på två olika fokusgrupper där den ena är asylsökande och den andra är unga vuxna. Så avhandlingen handlar inte enbart om invandrare. Jag tittar egentligen på misinformation från en lite annorlunda synvinkel än den typiska med falska nyheter på sociala medier eller i sociala nätverk. Jag vill förstå misinformation som en del av en persons vanliga informationsmiljö, dvs. hurudan misinformation man stöter på i vardagslivet.
- Det jag har kommit fram till är att det finns olika slags misinformation, och att det inte enbart handlar om felaktigheter på nätet utan det kan också beröra officiell information som är tvetydig på olika sätt. I samband med en asylsökningsprocess kan individen råka ut för föråldrad, motstridig, ofullständig eller otydlig information. Informationen kan komma från myndigheter såsom Migrationsverket, polisen, flyktingförläggningar eller juridiska tjänster. Det handlar exempelvis om information gällande asylprocessen, uppehållstillstånd eller asylsökandes rätt att arbeta.
- Asylsökning är en komplex process där strukturerna ofta är oklara. Dessutom är individen ofta ångestfylld och stressad när den ska ta emot information och därför är sättet hur information kommuniceras på särskilt viktigt. Min forskning visar att även upplevt hot kan klassificeras som misinformation. Det kan ske när en instans ger endera rätt eller fel information, men förmedlar den på ett sådant vis att negativa aspekter lyfts fram väldigt tydligt. Individen kan då få en helt felaktig uppfattning av det hela och t.ex. uppleva att den blir tvungen att lämna landet.
- För avhandlingen har jag intervjuat volontärer som fungerar som stödpersoner för asylsökande. De här stödpersonerna fungerar som viktiga länkar mellan samhället och den asylsökande, och hjälper till med att förklara den informationen som ges. Min plan är att disputera under våren 2023, och jobba som post doc-forskare i ett större projekt som går under namnet Mobile Futures.
Vad handlar projektet Mobile Futures om?
- Det här är ett stort och tvärvetenskapligt projekt där flera organisationer är involverade. Projektet leds av Åbo Akademi och övriga projektpartners är universiteten i Uleåborg och Åbo samt Migrationsinstitutet. Projektet började hösten 2021, men för vår del inleds arbetet inkommande vår. Fokus ligger på integration som en förtroendebaserad dubbelriktad process, där den vägledande principen är att ett rättvist och inkluderande samhälle är mera motståndskraftigt när det står mot nya utmaningar som demografiska förändringar innebär, berättar Eeva-Liisa.
- Det arbetspaket som informationsvetenskapen ingår i, och som leds av prorektor/ professor Gunilla Widén, heter ”Förtroende för information”. Det handlar om att undersöka hur förtroendet för den information som finns om integration utvecklas bland medborgarna. Rätt information om integration och migration bidrar till att bekämpa fördomar; vi förstår varandra bättre när vi får information om varandra. Vi tittar på i vilken utsträckning information kan påverka attityder till migration, och hur vi kan främja tillgång till information om migration och integration. Dessutom undersöker vi olika invandrargruppers informationsvanor och hur de här påverkar deras förtroende för den information som myndigheterna tillhandahåller, fortsätter Eeva-Liisa.
- Projektet jobbar enligt en tvåvägsprincip, vilket innebär att vi inkluderar de människor och samarbetspartners vi forskar om via ett så kallat living lab-koncept. På det här sättet kan vi samarbeta mera organiskt och skapa något tillsammans, säger Hilda.
Hur kan informationsvetenskapen bidra till lyckad integration och inklusion, Hilda?
- Forskningen bidrar med nya synvinklar. Eftersom jag undersöker misinformation, kan min forskning ge svar på hur man kan förbättra informationsförmedling. Jag har sett att ett inklusivt, lyhört och respektfullt bemötande är en stor del av helheten. Genom att förmedla information rätt och diskutera den tillsammans, kan man stödja en individs agentskap. Vårt jobb som forskare är att lyfta fram och problematisera betydelsen av information och i min forskning visar jag på vikten av att leverera skräddarsydd information till individen i samband med exempelvis asylsökning.
Hur förs er forskning ut konkret till fältet, Eeva-Liisa?
- Redan vid ansökningsskedet av ett nytt forskningsprojekt behöver vi kunna visa för finansiärerna hur vår forskning bidrar till nytta för samhället. Konkret kan det handla om att producera praktiska handböcker eller att ge rekommendationer för policydokument.
- Våra forskare publicerar sig kontinuerligt i vetenskapliga tidskrifter, men skriver även artiklar för allmänna vetenskapliga publikationer. Vi deltar i intervjuer med olika medier och i dagens läge är det vanligt att presentera forskning via forskarbloggar eller webbsidor. Seminarier och konferenser spelar också stor roll för diskussionen.
Hur tas frågor om mångkultur upp inom utbildningen i informationsvetenskap, Eeva-Liisa?
- Vi strävar efter att hålla idén om mångfald inbyggd i hela utbildningsstrukturen, så att dessa frågor inte enbart behandlas under en kurs i exempelvis ”Kulturell mångfald”, utan att frågorna beaktas kontinuerligt på alla utbildningsnivåer. Vår undervisning är forskningsbaserad, och vi har länge haft en kurs som heter Användarcentrerad service, där vi diskuterar mångfald och bemötande och studenterna gör ett praktiskt arbete där de tillämpar det teoretiska med att t.ex. utveckla en informationstjänst eller ett informationssystem.
Vilken roll ser ni, ur er synvinkel som forskare, att bibliotek och bibliotekspersonal har inom integration och inkluderande arbete?
- Biblioteken har en stor uppgift här eftersom de har en lagenlig uppgift att främja demokrati och mångfald och att betjäna alla inklusivt och jämlikt, säger Eeva-Liisa.
- I konkreta bemötandesituationer är det bra att tänka på att personer kan känna tillhörighet med flera olika grupper och ha olika identiteter. Det är lätt hänt att man sätter en etikett på folk och välkomnar någon som exempelvis invandrare till biblioteket. Men personen i fråga kanske upplever sig ha en helt annan identitet. Man behöver förstå olika kunders behov och det kan därför också vara bra för bibliotek att samarbeta med instanser som känner olika målgrupper och har mer kunskap om vilka behov som finns och hur man kan jobba med gruppen på bästa sätt, menar Hilda.
Länk: https://mobilefutures.fi/sv/
Text: Sarah Hagström
Foto: Sandra Herrmans