Vad ska vi ha skolbiblioteket till egentligen?

03.10.2018 kl. 13:52
”Alla barn i Finland är förtjänta av en bra skola med ett fungerande skolbibliotek. För att möjliggöra långsiktiga satsningar över hela Svenskfinland krävs dock en nationell skolbiblioteksstrategi, en förändrad syn på skolbibliotekens uppgift och en lag som i framtiden förpliktar kommunerna att förse skolorna med skolbibliotek.”

För tre år sedan slogs Högstadieskolan Lönkan och Högstadieskolan Svenska Normallyceum i Helsingfors samman till Grundskolan Norsen. I samband med att den nya skolan grundades enades man om ett nytt genomgripande tema: Den läsande skolan.

Därmed startades det treåriga utvecklingsprojektet Svenska är pop. Eldsjälarna bakom projektet var Pamela Lindebäck, lektor i modersmål och litteratur, samt Petter Wallenius, lektor i historia och samhällskunskap. De satte sig ner och funderade på målsättningar samtidigt som de formulerade stipendieansökningar.

Målet med utvecklingsprojektet var att öka intresset för läsande och skrivande, förbättra elevernas kommunikationsförmåga, höja nivån på allmänbildningen och uppmuntra till kritiskt tänkande. Och så ville man satsa på skolbiblioteket, det skulle bli skolans hjärta.

Skolbiblioteket i Norsen består av ett arbetsrum med datorer, och ett rum med lässoffor och bokhyllor.

Bemannat bibliotek högsta prioritet

Den som någon gång har haft hand om ett skolbibliotek vid sidan av ordinarie undervisning vet att det är omöjligt att upprätthålla och sköta under de premisserna, och det visste också Pamela Lindebäck. Därförbestämde man sig för att ett bemannat bibliotek skulle få högsta prioritet. Tack vare att Utbildningsverket gick in i projektet och avlönade en heltidsanställd projektperson blev detta möjligt.

Det var så undertecknad kom in i bilden. Jag fick uppdraget att fungera som skolans bibliotekarie och läskonsult. Det senare innebar att jag vid sidan av det läsfrämjande arbetet också fick stöda mina kolleger i att ta i bruk språkstödjande undervisningsmetoder i deras respektive ämnen.

För mig som jobbat som modersmålslärare i många år och känt att just litteraturpedagogik är det jag brinner för var det ett riktigt drömjobb!

Elevaktiverande arbete

Ganska snabbt bestämde jag mig för att ta med eleverna i utvecklingsarbetet och vistartade ett s.k. läsråd. Läsrådets uppdrag varierade, men poängen var att utgå från elevernas intressen. Det handlade om att arrangera olika tävlingar, designa skolans bokmärke, delta i anskaffandet av ny litteratur och att tipsa varandra om intressant läsning.

Jag upplevde att den här verksamheten var väldigt viktig för vissa elever och att de kände sig sedda genom den. Det bidrog också till att många drog till biblioteket på rasterna och biblioteket blev verkligen det hjärta vi hoppades.

Under de tre projektåren var biblioteket öppet hela skoldagen, och skolbibliotekarien på plats.

Hur gick det sen?

Projektet Svenska är pop kulminerade förra hösten med Norsens egen litteraturfestival. Den besöktes av bl.a. författarna Malin Klingenberg, Katarina von NumersEkman, Maria Turtschaninoff, Salla Simukka och Petter Askergren, känd som hiphopartisten Petter.

Vi ville ordna en litteraturfestival för ungdomar. Det görs en hel del för barn, men inte särskilt mycket för elever i högstadieåldern. Så det var en dröm som gick i uppfyllelse. Vi ville att det skulle vara enelevaktiverande erfarenhet. Eleverna hade förberett sig i månader genom att läsa de besökande författarnas böcker, och det var också eleverna som intervjuade författarna. Jag var jättestolt!

Men vid årsskiftet upphörde projektfinansieringen och jag är nu tillbaka i rollen som modersmålslärare. Skolbiblioteket håller ändå öppet två timmar per dag tack vare extra resurstimmar.

Projektet lärde oss mycket. Det lärde oss bland annat att det behövs öronmärkta resurser för att upprätthålla ett skolbibliotek. Utvecklandet av skolbiblioteken kan inte hänga på enbart några eldsjälar. Pengar behövs, rektorns engagemang behövs, tjänstemännens stöd behövs. Och politikernas.

Det är fortfarande stora förändringar på många plan som måste till för att vi i Finland ska ha de skolbibliotek som alla barn är förtjänta av, men i Norsen kom vi kanske ändå ett litet steg på vägen.

Projektet kulminerade i skolans egen litteraturfestival i samband med firandet av Finlands 100 -årsjubileum.

Från boksamling till pedagogisk funktion

Det finns forskning (se Skolbibliotekets roll för elevers lärande – En forsknings-och kunskapsöversikt år 2010−2015 av Cecilia Gärdén) som visar att rätt utrustade skolbibliotek har positiv effekt på barn och ungas läsning och lärande förutsatt att skolorna aktivt satsar på ett levande och bemannat skolbibliotek där samverkan mellan skolbiblioteket och lärarna ses som självklar. Därför behöver synen på skolbibliotekens verksamhet hos oss rent generellt genomgå en förändring.

Det enorma informationsflödet och utvecklingen inom medievärlden ställer höga krav på förmågan att kritiskt granska källor och söka relevant information, vilket också den nya läroplanen betonar. Vid sidan av rollen som läsfrämjare kan skolbibliotekarien spela en allt viktigare roll som medpedagog i lärarkollegiet, t.ex. inom den helhetsskapande undervisningen men också i mindre ämnesövergripande projekt. När ett större fokus sätts på hur eleven söker och använder information för att skapa mening, och bibliotekarien i stället för att kategoriseras som administrativ personal tillhör den pedagogiska personalen skapar det helt andra förutsättningar för att bedriva en bibliotekspedagogisk verksamhet. Bibliotekarien spelar en viktig roll såväl i klassrummen och arbetslagen som i biblioteket.

Norsens skolbibliotek använder det digitala utlåningssystemet Emilda, och varje elev har ett eget lånekort.

Mot en nationell strategi

Att skolbiblioteken i Svenskfinland kan se väldigt olika ut har jag förstått under mina samtal med den tidigare finlandssvenska läsambassadören Katarina von Numers-Ekman. Det finns barn som kan besöka ett bemannat skolbibliotek med massor av titlar varje dag medan andra går i en skola där ”biblioteket” snarast består av en hylla i korridoren.

I hennes slutrapport framgår att det finns ett flertal framgångsrika satsningar för att stödja skolspråket och läsandet bland de svenskspråkiga barnen i kommunerna, satsningar som inte behöver kosta så mycket.

Ur ett jämlikhetsperspektiv frågar jag mig ändå om det här räcker. Med tanke på de mångsidiga läsfärdigheter som krävs i dagens samhälle och den positiva effekt på elevernas språkutveckling och lärande skolbiblioteken visat sig ha skulle det vara viktigt att man på statlig nivå, såsom man gjort i Sverige, ställer sig frågan vad vi ska ha skolbiblioteken till och hur de ska se ut?

Också vi är förtjänta av en nationell biblioteksstrategi där skolbiblioteken spelar en central roll och där målet är en mera jämlik undervisning. I dagens läge finns det varken inskrivet i bibliotekslagen eller lagen om den grundläggande utbildningen att kommunerna är skyldiga att förse skolorna med skolbibliotek. Så länge det förhåller sig så kommer vi inte att se någon ökning i resurstilldelningen.

Den läsande skolan:

  • År 2015 slogs Högstadieskolan Lönkan och Högstadieskolan Svenska Normallyceum i Helsingfors samman till Grundskolan Norsen.
  • Den nya skolans tema kom att bli Den läsande skolan.
  • Ett treårigt utvecklingsprojekt med rubriken Svenska är pop drogs i gång. Målet med projektet var att öka intresset för läsande och skrivande, förbättra elevernas kommunikationsförmåga, höja nivån på allmänbildningen och uppmuntra till kritiskt tänkande.
  • En särskild satsning gjordes på skolbiblioteket. I den nya skolan skulle skolbiblioteket utgöra skolans hjärta. Under de tre projektåren var biblioteket öppet hela skoldagen, och skolbibliotekarien på plats.
  • Projektet avslutades vid årsskiftet. Tack vare extra resurstimmar håller Norsens skolbiblioteket i dag öppet två timmar per dag.

Margareta Öhman-Rintamäki, lärare i svenska och litteratur, Grundskolan Norsen

Foto: Margareta Öhman-Rintamäki, Pamela Friström