Hanna 1918 och Agneta 1944 skildrar flickornas liv under två skilda krig. Via sitt biblioteksjobb har Borg-Sunabacka tidigare hållit läsprojekt på temat krig under flera år, och under projekten märkte hon att det saknats litteratur om Finlands krig som riktar sig till yngre läsare.
- Det finns alltid barn som är intresserade av Finlands krig, inflikar hon.
Läsprojekten och mötena med barnen och ungdomarna inspirerade henne att skriva om krigen i Finland.
En nyfinländsk elev, som kommit från ett krigsdrabbat område sa: ”Tänk att det har varit krig i Finland, och nu är det såhär bra.” Det inspirerade mig – trösten hen fick av att det kan ordna upp sig.
Först ut var Hanna 1918, som utspelar sig under Finlands inbördeskrig, och tidigare i år kom Borg-Sunabacka ut med sin andra bok, Agneta 1944.
Vem är Agneta?
- Huvudpersonen Agneta är en Vasaflicka som under kriget flyttar ut till sina släktingar på landet. Hon lämnar lägenheten i Vasa och tar bussen till Kronoby, en bussresa som tog fyra-fem timmar på den tiden. Släktingarna är småbrukare och på gården finns det många olika djur. Agneta älskar mjölk men är rädd för kor, men så småningom vänjer hon sig även vid dem. Hennes jämnåriga kusin Maji och Agneta hjälper till på gården, de hämtar gröngräs, för kor på bete och rensar ogräs.
Trots kriget ska jorden brukas och djuren skötas. Vardagen i Österbotten, långt ifrån fronten ska löpa som tidigare, men tiden präglas förstås av oro.
Agnetas pappa såras i kriget och blir krigsinvalid, och Majis 19-åriga bror Gustav mister ett öga. Gustavs plånbok och klocka skickas hem till gården, men inget besked om hans bortgång.
Borg-Sunabacka skriver om oron och ovissheten som familjerna kände när de inte visste vad som hänt deras anhöriga.
Historien om Gustav är min egen svärfars historia, han miste sitt öga i kriget.
- Personerna i berättelsen är fiktiva men händelserna har en verklig anknytning, berättar Borg-Sunabacka.
Hur är det att skriva om en så mörk period i Finlands historia?
- Det behövs. Det är viktigt att känna till sin historia och det som har hänt. Det finns ju sådana som förnekar saker som hänt i historien, men det ska vi akta oss för.
Borg-Sunabackas första bok Hanna 1918 kom ut år 2019. Den utspelar sig i en annan tid men temat är detsamma.
Hur skiljer sig Hanna 1918 från Agneta 1944?
- Jag tycker Hanna 1918 är dystrare. Då är det inbördeskrig och du har otryggheten kring dig hela tiden.
Även om det är dystra tider i böckerna, är det inte genomgående nattsvart.
- En gång fick jag kommentaren ”fick man vara glad fast det var krig?” men trots kriget levde man en ganska vanlig vardag, även om oron var ständigt närvarande.
Rekommenderar du böckerna till någon särskild målgrupp?
- Nej, men jag hoppas förstås att barn läser dem inte bara för nytta utan också för nöje. Och jag vet att vuxna också har läst.
Arbetar du på något nytt skrivprojekt?
- Jo, i huvudet. Inte till pappers ännu. Jag är en långsam skribent, och jag har aldrig haft författardrömmar, men bibliotekarie är jag i själ och hjärta.
Biblioteksvärlden lockade
Efter avslutad skolgång hade Monica Borg-Sunabacka vad man idag skulle kalla för ett mellanår. Hon gick på olika kurser, och sökte även jobb på biblioteket i Jakobstad. Utan utbildning ville de inte anställa henne, men hon fick tipset att börja hos dem som praktikant.
Hon blev kvar på biblioteket i sex månader och kände att hon hittat en plats där hon trivdes.
- Sedan blev det studier till hum.kand. vid ÅA och två år på bibliotekslinjen vid Svenska social- och kommunalhögskolan, och när jag studerade litteraturvetenskap fick jag upp ögonen för barnlitteraturen.
Senare blev hon avdelningschef för barn- och ungdomsavdelningen i Jakobstad, ett jobb som hon hade fram till pensionen.
- Jag har trivts med mitt jobb. Bibbajobbet kan man göra så mycket av, skapa sådant man själv tycker om.
Hedersmedlem i FSBF
Monica Borg-Sunabacka är hedersmedlem i Finlands svenska biblioteksförening och har varit en aktiv profil i föreningen i flera repriser, senast som styrelsemedlem 2013-2015. Hon fungerade som ordförande för Österbottens svenska biblioteksförening när biblioteksföreningarna i Österbotten, på Åland och i södra Finlands slogs ihop år 1982.
Vad har det gett dig personligen att vara engagerad i FSBF?
- Jättemycket – att kunna träffas, diskutera och utbyta erfarenheter. Det har gett utbyte och många vänner. Att träffas ansikte mot ansikte håller jag högt, även om jag varit tvungen att vakna nästan mitt i natten för hinna med tåget.
Vad tycker du att är FSBF:s viktigaste uppgift?
- Att hålla kontakterna över hela Svenskfinland, och förstås diskutera frågor som gäller bibliotek.
Faktaruta: Monica Borg-Sunabacka
Ålder: 70 år
Familj: man, tre vuxna barn, fem barnbarn och hunden Affe
Tidigare: Chef för barn- och ungdomsavdelningen vid Stadsbiblioteket i Jakobstad
Fritidsintressen: skriva, sjunga i kör, gå på gym, dansa, hundpromenader
Text: Sandra Herrmans
Foto: Heidi Jylhä