Han kom från en tjänst som kultursekreterare vid Kåren då han lyckades knipa ett vikariat som svensk informatiker år 2003.
- Det verkade råda brist på svenskspråkiga bibliotekarier i Åbo då, konstaterar han.
Via studier vid Åbo Akademis Öppna universitet blev Gunnar Högnäs behörig bibliotekarie år 2010. Han fick fast tjänst, och till en början gjorde han mer traditionellt biblioteksarbete, men så småningom började hans nuvarande arbetsprofil ta form.
- Mitt jobb började alltmer likna en kultursekreterares.
Efter åren på Kåren var arbetet med kulturproduktion på inget sätt nytt för honom och idag jobbar han med bibliotekets utställningar och evenemang, däribland många föreläsningar som föreningar eller någon av högskolorna i Åbo ordnar i bibliotekets lokaler.
I evenemangssalen Studion brukar Åbobor samlas för att bland annat ta del av aktuella föredrag och paneldiskussioner. Då är det Högnäs som står för arrangemangen från bibliotekets sida – han bokar utrymmet, sköter marknadsföringen och tekniken.
Gunnar Högnäs, som själv har ett stort samhällsintresse, har förmånen att följa med många aktuella diskussioner under de föreläsningar som han ordnar inom ramen för sitt jobb. Ibland bidrar han också själv till samtalet genom att ställa frågor.
- Om ingen annan ställer frågor, så gör jag det. De som kommer hit brukar bli förvånade över att publiken inte sitter tyst.
Han är stolt över att ha skapat ett rum där publiken vågar ställa frågor.
Förutom att sköta evenemang och utställningar brukar Högnäs också göra infoturer på fackavdelningen, samt svara på respons som biblioteket har fått.
- På det sättet håller jag mig även uppdaterad om vad som händer i andra delar av biblioteket.
Vad är det bästa med ditt jobb?
- Att det är omväxlande, jag får göra allt möjligt, och jag tycker om att kunna fungera som möjliggörare.
Som barn var Gunnar en bokslukare, men inte en som hade näsan i böckerna hela tiden. Från barndomen minns han Enid Blytons böcker och Wahlströms pojkböcker med grön pärm.
Studierna i litteratur förde honom till Åbo. En av de mer minnesvärda läsupplevelserna från den tiden var en diktbok av Larry Silván, som han läste julen 1977 och Garp och hans värld av John Irving.
- Det var en upplevelse efter att ha läst Dostojevskij, Sartre och Camus, under litteraturstudierna. Den var rolig och jag minns att jag tänkte ”får man tycka om det här.”
Redan under gymnasiet hade Högnäs intresserat sig för skrivande. Han skrev sci-fi-noveller som publicerades jämsides med noveller skrivna av bland andra Stieg Larsson.
Den första egna boken skrevs av en ”ung Gunnar med världsångest”, och kom ut 1978.
- När jag flyttade till Åbo för att studera bodde jag med två pojkar från Nedervetil och deras kompis hade gett ut en diktbok. Jag läste den och tänkte att det där var ju enkelt, vem som helst kan skriva sådant där - typisk ungdomlig hybris.
Det visade sig inte vara så enkelt. Men en bok blev det och Högnäs var fast.
- Min hjärna blev en diktmaskin. Det var som en mani. Tanken att man ska skriva sin andra bok, och skriva den bättre är svår. Allt blev för krystat, och det ledde till att jag slutade skriva dikter helt.
Pausen varade i flera decennier. Men i mitten av 2010-talet började skrivandet rulla på igen.
- Det är egentligen två faktorer som påverkade det. Den ena är att jag genom mitt jobb började skriva mer brukstexter, och den andra att jag fick skriva på dator. Jag har aldrig tyckt om min handstil.
Återupptagandet av skrivandet resulterade i att han publicerade fyra diktsamlingar på kort tid. Milstolpar i gärdsgårdsserien : dikter (2016), Väggfönster : dikter (2018), Haiculdesac : dikter (2020), Notapparat (2021).
Han skriver i perioder och gör det för sig eget höga nöjes skull.
- Jag har ingen författarkarriär som jag måste smörja, så jag är i en trevlig situation på alla sätt.
För att beskriva sitt skrivande använder han en liknelse om de förutsättningar som dagens smarttelefoner bringar.
- På samma sätt som vi idag tar en bild med kameran i vår smarttelefon bara för att vi kan, så skriver jag en dikt för att jag kan, och inspirationen kan komma under en bussresa upp till Österbotten, från andra dikter, eller något som sägs i en intervju.
De fyra senaste diktsamlingarna har han gett ut på eget förlag. Det passar honom, då han själv får bestämma när samlingen ges ut och vilka dikter som kommer med, utan inblandning från någon annan.
- När jag komponerar mina samlingar är helheten viktigast. Alla dikter behöver inte vara bra, om någon är dålig behöver man inte läsa den. Vissa dikter fungerar som övergångar, som övergångslåtar mellan två stora hittar på ett musikalbum.
Han beskriver språket som världens billigaste nöjespark, och förutom i sina diktsamlingar publicerar han även texter på sin blogociped – ett samlingsnamn för flera av hans bloggar.
- Bloggen är som en sandlåda för mig.
Gunnar Högnäs
Bor: I Åbo
Ålder: 66 år
Familj: Gift, fyra vuxna barn
Jobbar som: Informatiker vid Åbo stadsbibliotek
Fritidsintressen: Se film och dokumentärer, idrott, skriva, läsa, blogga, fungera som statist. Det största fritidsintresset: leva livet.